torsdag 18 februari 2010

Skavlan förolämpar Norah Jones

Skavlan intervjuar Norah Jones och naturligtvis frågar han, som alla journalister, om hennes far, den högt respekterade Ravi Shankar: ”Tycker du om sitar, det kan låta främmande?”
och Norah är svarar artigt: ”Det är rätt främmande, det låter väldigt indiskt” Men Skavlan nöjer sig inte: ”På Beatlesskivan hoppar man jämt över den låten”.
Han sitter och raljerar över den indiska klassiska musiken, som är bland den mest komplexa konstform som världen har frambringat, i vissa stycken mer avancerad än den västerländska klassiska musiken. Om detta vet Skavlan ingenting. Det är bara något främmande haschflum man hoppar över på Beatles-skivan, Hä hä hä...
Norah Jones blir överrumplad av förolämpningen och jag antar att hon undrar, har jag åkt hela den här vägen för höra min far bli förlöjligad i norsk tv?
Hon blir uppenbart ställd och säger, typ: ”Nej... tja... oj..” Skavlan försöker rädda upp det med: ”Ta inte illa upp”. Norah försvarar sin far med : ”Pappa spelar väldigt vacker, traditionell, nästan helig musik. När Beatles tog med sig sitaren till västerlandet var det många som fick upp ögonen för musik de annars inte skulle ha hört.”
För att bryta den pinsamma stämningen spelar hon med på Skavlans villkor (som det proffs hon är) och räddar stämningen med att skoja lite om att sitaren är ett svårt instrument att stämma.
Nästa dag stod det på löpsedlarna ”här förolämpar Skavlan Norah Jones”... eller, nej det stod visst inte en rad om detta, någonstans.
Indisk musik, det är bara något konstigt man hoppar över på Beatlesskivan... hä hä hä...

17 kommentarer:

Blogger Bodil Sjöström sa...

Jag såg det också. Det var pinsamt. Skämmigt./Bodil

18 februari 2010 kl. 13:46  
Anonymous Anonym sa...

Instämmer! Där sjönk mitt förtroende för denne annars riktigt kompetente talkshow-värd.
Hälsningar Helena E

18 februari 2010 kl. 22:09  
Blogger RoyalPostalService sa...

Höll på att sjunka genom soffans kuddar när jag såg den intervjun. Höll på att sjunka genom den nordiska berggrunden, höll på att sjunka....ja, du förstår.

18 februari 2010 kl. 22:32  
Anonymous Anonym sa...

har aldrig gillat skavlan... får en obehaglig känsla av "mobbare", "måste ha sista ordet", kvinnoförakt, osv osv osv.
Märkliga vibbar som sipprar in genom tvn.
ella

20 februari 2010 kl. 12:49  
Blogger Tomas Dur Fläckman sa...

Såg inte programmet, men detta påminner mig om en scen i början av filmen "The concert for Bangladesh" från 70-talet. Efter en kort scen med George Harrison från en presskonferens tonas Ravi Shankar och medmusiker in. De spelar lite försiktigt på sina instrument, och när de tystnar börjar publiken applådera entusiastiskt. Då säger Shankar:
"Om ni tyckte så mycket om när vi stämde instrumenten, hoppas jag verkligen att ni uppskattar själva musiken."
(För övrigt framstår ju Skavlan inte som nån större finsmakare när man koketterar med att man hoppar över "Tomorrow Never Knovs".)

20 februari 2010 kl. 15:43  
Anonymous Bäckis sa...

Alla håller alltid hundra procent med dig, Norberg. För egen del tycker jag att ett komplicerat instrument inte per automatik är njutbart. Jag är inte mycket för sitar.

20 februari 2010 kl. 20:59  
Anonymous johan pettersson sa...

Hej, jag lyssnade på låten där du spelar här på sidan. Den va makalöst bra.

Mvh Johan Pettersson, Uppsala

21 februari 2010 kl. 02:13  
Anonymous Torsten sa...

Skavlan är en dj..a pajas. Han har inte koll på någonting och ställer bara en massa fjantfrågor.

23 februari 2010 kl. 13:24  
Anonymous Lisbet Olofsson sa...

Trillade bara in för att läsa lite mer om dig. Såg tyvärr inte Skavlan och han har flera gånger försökt trycka till några sådär "fint". Man fattar inte förren efteråt att man blivit lätt förnedrad på något sätt.

25 februari 2010 kl. 07:59  
Anonymous Katarina sa...

Men det så, att säkert många i väst hoppar över sitar-låtarna därför att det känns svårtinggänligt om man ej är uppväxt/van vid den musiken/tonskalan. Däremot så skulle jag inte säja det sitramusikerns dotter under en ett TV-programm. Men kanske ville Skavlan ändå försöka att vara snäll mot Norha Jones, då jag hört att hennes far ej brytt sig om henne under uppväxten,Skavlan kanske tyckte att Ravi Shankar skulle ha en spark på smalbenet.

28 februari 2010 kl. 22:13  
Anonymous Andreas sa...

Javisst var det oerhört pinsamt och urusel intervju med Norah Jones. Det är något märkligt med Skavlan. Ibland kan han faktiskt skapa en magiskt skön stämning tillsammans med inbjudna gäster. Men sen faller han verkligen platt och blir löjligt patroniserande mot vissa kvinnliga gäster andra gånger.

Och ja, indiska musiker tycker ju att västerländsk konstmusik är riktigt simpel.. Enfaldig rytmik och inte allt för avancerad tonalitet om man generaliserar lite :-)

1 mars 2010 kl. 14:08  
Anonymous HS sa...

Johan! Det gick ju en fin dokumentär på SVT för några år sedan om dig och Jonas. Vet du om den går att få tag i på något sätt?

15 mars 2010 kl. 13:44  
Anonymous djufmary sa...

spännande åsikter som kommer fram här. jag såg inte programmet men har liksom väntat på att den gode skavlan skall "rinna över", jag håller med några..något konstigt sipprar ut ur honom...märkligt att han får sån respons bland tittarna, jag tycker han förlöjligar och leker med de inbjudna, alldeles för ofta...

19 mars 2010 kl. 07:49  
Blogger Unknown sa...

Bäste Johan,
Vill du kontakta mig i ett angeläget gitarr-ärende!
BABICZ
runevad@spelverket.se

8 april 2010 kl. 16:30  
Blogger Sara P. sa...

shit maj-britt. Snart kan nog Skavlan få en katalog med alla snesteg han gjort.

21 april 2010 kl. 13:31  
Blogger F. Andersson sa...

Jag har aldrig förstått Skavlans "storhet".. /Fredrik

22 april 2010 kl. 19:07  
Blogger Wonder Warthog sa...

Lite off topic så hade jag en gång i tiden en el-citar (en ful rödbrun sak vars namn jag glömt)som jag körde genom en Marshallstack, jävlar vilket ljud! Å andra sidan har jag kört lap-steel, cittra, banjo, sax, klarinett, fiol, nyckelharpa och en massa annat genom Marshall med blandat resultat.

Men för att hålla sig till ämnet så undrar jag varför inte varje människas musik kan få stå för sig själv. Alla är inte Wolfgang Van Halen?

30 april 2010 kl. 23:23  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida